2020 har verkligen varit prövningarnas år på så många sätt för så många i vårt samhälle. Att bli heltidsbonde mitt i en pandemi sätter också sina spår. På många sätt har jag varit lyckligt lottad i denna pandemin än så länge. Jag har hållt mig frisk och jag har trotts allt valt ett yrke som naturligt har en distans till andra människor och som ur den bemärkelsen kunnat bedrivas mer eller mindre som vanligt, även om begreppet "som vanligt" inte existerar för mig riktigt ännu. Pandemin har också gjort sårbarheten att vara sin egen än mer närvarande och detta har varit ganska jobbigt mentalt. Just den mentala resan jag påbörjat i år har nog varit den största återkommer till det.
Odlingsmässigt har det gått strålande och även ekonomiskt bättre än förväntat. Fördelen med att odla många grödor är att det inte gör något att vissa misslyckas. För min del så misslyckades jag med purjolök, bönor, dill, majs och västeråsgurka men med tanke på att jag odlade totalt 35 grödor var det väldigt mycket mer att glädjas åt än att gräma sig över, vilket också ger självförtoende inför nästa år. Jag har inga exakta siffror då jag säljer ganska få grönsaker per kg men lågt räknat uppskattar jag att jag levererat ett drygt ton grönsaker från odlingen som 2020 bestod av 338 m2 effektiv odlingsyta (450 bäddmeter). Från denna ytan försörjde jag från början 5 prenumeranter/hushåll som växte till 8 under säsongen plus några extra som köpte kasse för kasse. Dessutom sålde jag grönsaker utanför Brohage kött i Öxabäck varje fredag under 8 veckor, till REKO-ringen i Mark och en del direkt från odlingen.
Vi har ju även kvar våra får och den delen gick också bra, 22 lamm föddes varav 19 slaktades och såldes som hela köttlådor och gav totalt 352 kg kött. Men det intressanta nu är att jämföra lönsamheten och där är det stora skillnader. Rent ekonomiskt går fåren på ett ut för oss men de tillför ju andra värden med att förse gården med gödsel, hålla markerna öppna och de är trevliga djur att ha att göra med.
När vi nu kommit in på lönsamheten så kommer vi in på våra mål med vad vi gör. Vi vill ju visa att det finns en framtid för små lantbruk som inte drivs runt av att man lönearbetar vid sidan om och att det går att producera bra och mycket mat på ett hållbart sätt till ett bra pris i Sverige. Vi är inte där ännu, totalt sett gick gården något back men kurvan har vänt uppåt mycket tack vare odlingen. Tidigare bars verksamheten av att även jag lönearbetade och drev lantbruket vid sidan om nu bär den sig i stort sett själv bortsett från de investeringar vi har gjort.
Avslutningsvis vill jag skriva några rader om den mentala resan. Den största omställningen för mig är förhållandet till pengar. Allt mäts i pengar även jag mäter min duglighet i pengar har jag insett, vilket jag inte trodde att jag gjorde men som jag tror att de flesta som någon gång varit arbetslösa kan skriva under på. Men pengar är ju bara bränslet till bilen och bilen bara det som bär dig dit du är på väg, du har ju inte bil för att göra åt bänsle eller hur? Här har jag mycket att jobba på med mig själv under 2021. Jag har lämnat ett system för ett annat jag behöver lära-om mitt förhållande till pengar. Pengar behövs till räkningar, mat, kläder m.m. och för att driva vår verksamhet att ta oss dit vi vill men det får inte definiera mig eller vara den enda parametern som avgör om jag lyckats eller får lov att vara nöjd med mig själv. Jag behöver bli bättre på att uppskatta värdet i att vara hemma mer, finnas där för mina barn och min fru, att bestämma över min egen tid, att få jobba i naturen med naturen, möta härliga kunder som uppskattar det jag gör och göra skillnad på mitt sätt för ett mer hållbart och rubust samhälle.
Nu har jag inte berört all ny kunskap jag fått men vi stannar där för nu. Allt gott och jag hoppas vi ses i något sammanhang nästa år.
