Post. 1 Anders, Lillegård Fårfarm
Hej, Jag är väldigt glad att ha blivit tillfrågad att vara gästpostare här i två veckor. Jag är en 46-årig lantbrukare sedan drygt 4 år. Dessförinnan jobbade jag 22 år som anställd inom industrin, på två av Sveriges största företag.
Jag tänkte ägna min tid här på nätverket med att prata om min ”omställningsresa” som i allra högsta grad pågår fortfarande. Jag hoppas kunna dela en berättelse där många kan känna igen sig, oavsett vart man är i livet och i sin eventuella omställning.
Första veckan tänkte jag ägna till att dela med mig av den första fasen på resan. Den där jag gick från ”skav” i vardagen till handling och nya upptäckter längs en betydligt krokigare stig i livet. Under min andra vecka tänkte jag fokusera lite mer på där jag är idag omedveten om vad som komma ska men lite rikare på erfarenheter.
Jag har trott mig stå på ”toppar” av omställning flera gånger men hitintills alltid insett att det rimligen bara varit steg på resan, möjligen mindre platåer eller höjder jag snabbt fallit ner ifrån, slagit i backen, ibland mjukt och ibland riktigt hårt. Jag har varit förbannad, ledsen och nära att ge upp men hitintills alltid kravlat mig upp igen något förändrad av nya upplevelser.
Det är en sak att göra en massa saker, men det som händer parallellt, den personliga utvecklingen av frågor som väcks inom en och som leder till fortsatt utveckling och förändring som människa. Den biten är den absolut största belöningen med att satsat på att försöka göra en ”omställning”. Jag hoppas kunna dela med mig av den, snälla döm mig inte längs vägen. Döm ingen annan heller för den delen som försöker göra skillnad på sitt sätt.
Första bilden är på mig och Loppan, gårdens första kalv från i år och den andra är bilden på min nuvarande arbetsplats det har tagit 4 år. Jag hoppas ni vill hänga med på resan.
Post. 2 Anders Wilkes @Lillegardfarfarm
Jag pendlade två timmar om dagen till mitt jobb i stan. Våra döttrar var på förskolan från 7-17 ungefär även om vi gått ner i tid. Vi bodde på landet på en liten gård som sedan länge var klassad som en plats för drömmar och hobbyjordbruk snarare än försörjning.
Visst njöt jag av tillvaron många gånger, inte minst sommarkvällarna med gårdssysslor i orangerött släpljus eller på trappan med en kopp kaffe medans barnen sprang i vattenspridaren. Men jag ville mer, att leva av småskaligt lantbruk, vara hemma mer, slippa pendla. Men går det ens?
Många gånger funderade jag på vad gården kunde producera. Fanns det något kvar av det som uppenbarligen försörjt generation efter generation på platsen sedan minst 1600-tal. Visst blev det lite kött från våra får som vi kunde sälja men jag kunde omöjligen komma på något som skulle ge en ekonomisk avkastning som skulle kunna likställas med en vettig lön, så pendlingen fortsatte, i 14 år (!).
Med tiden och med att engagemanget för klimat och miljö växte, så växte också dissonansen mellan jobb och livet jag levde i övrigt. Jag insåg undan för undan att vägen jag var på omöjligen kunde leda mig dit jag ville hur mycket jag än justerade och jag började jag bli ganska bitter. En sensommardag i augusti 2019 sa min fru till mig att något måste göras för att bryta den negativa spiralen jag hamnat i. Hon hade letat upp tre olika utbildningar med grön inriktning och valet föll på en utbildning till ”Market gardener” d.v.s småskalig grönsaksodling till försäljning.
Eftersom framförhållningen var för kort gentemot min arbetsgivare för att få tjänstledigt valde jag att säga upp mig. Tärningen var kastad och det var skarpt läge. Målet ställdes om från att ge en viss lön, till att ge precis tillräckligt och ta det där ifrån.
Med stöd av min fru valde jag att sätta ett mål att tjäna 5000 kr i månaden på min odling första året. Inte mycket i jämförelse men betydligt mer inom räckhåll jämfört med tidigare tankar jag haft. Men att gå från noll till 5000 kr/mån kändes tufft nog på en gård som dessförinnan bara haft röda siffror i bokslutet, men inte omöjligt….
Bild 1 Beslutet på balkongen Bild 2 Sista sommarsemestern Bild 3 karta från 1695 Bild 4 Karta från google 2019 Notera åkrarna märkt med ”2” och jämför mot kartan från 1695 Odlingen idag ligger där kåltäppan ”10” var 1695, tillfällighet???
Post. 3 Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Parallellt med studierna till Market Gardener på Angereds gård 2019 började jag förbereda min första säsong som odlare mitt i vintern. Jag valde en plats som var någorlunda platt och tillräckligt stor i vårt backiga, steniga landskap.
Market Gardening baseras på tekniker utvecklade innan mekaniseringen av jordbruket tog fart och då det ansågs vara fördelaktigt att odla yteffektivt nära folket. Idag förknippas Market gardening återigen ofta med stadsnära odling på begränsad yta. Jag bor allt annat än stadsnära men är i likhet väldigt begränsad av mitt landskap. Istället för hus, vägar, industrier och butiker är det stenmurar, rösen, stenar, berg, diken, stora träd och annat som gör att jag behöver odla litet och yteffektivt. Market gardening erbjuder perfekta metoder för mina små tegar alltså.
Jag prioriterade viltstängsel, växthus och odlingsbäddar. Sökte stöd från Leader för en del av kostnaderna. Läste allt jag kom över om market gardening. Jag hittade mina 5 första ”prenumeranter” bland familj och vänner som band upp sig att köpa mina grönsaker. Totalt fick jag ihop 460 bäddmeter den vintern, jorden bröts och hackades upp meter för meter. En bädd är 75 cm bred, lagom för att kunna stå bredbent över och jobba och anpassad efter många av de verktyg som förknippas med market gardening.
Jag köpte grejer, fasen vad grejer det går åt att vara odlare även om man skall göra det utan maskiner. Tusenlapp efter tusenlapp försvann iväg på stängsel, stolpar, kålnät, bågar, växthus, plansiloplast, fiberdukar, brätten, påsjord till plantor för utplantering, verktyg, sättlök och fröer och ändå prioriterade jag hårt att inte köpa något i onödan.
Jag hade där och då också en inställning att jag inte skulle göra det svårare än jag behövde. Jag skulle ta varje genväg som fanns för att få så bra resultat som möjligt för att jorden skulle ge det där extra. Det var tufft nog ändå resonerade jag, men pengarna tog slut. Jag tror i efterhand att detta var något bakomvarande som signalerade att förnuftet inte riktigt hängde med i svängarna, pengarna blev en broms så förnuftet kunde hinna ifatt. Fortsättning följer……
Post 4, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Jag minns min första säsong 2020 som något av ett stålbad men också en smekmånad i rosaskimmer till en början när allt var nytt och naiviteten var stor och den nya verkligheten outforskad. Då min uppmärksamhet förändrades från det stora till det lilla. Där jag plötsligt lade mer märke till exempelvis insekter, groddjur och maskar på ett annat vis. Att arbeta med pannlampa om sommaren är en magisk upplevelse. Stora paddor som hasar sig fram och kvicka daggmaskar som blixtsnabbt drar ihop sig från dryga 30 cm ner i sina hål när ljuset träffar dem. En ny värld hade öppnat sig och dygnet verkade ha fått fler timmar.
Jag njöt av allt jag gjorde för första gången den våren. Att stå i vårsolen och plantera pluggbrätten fulla av kålrabbi medans jag upplevde hur naturen vaknade bit för bit av värmen, de första insekterna, när fåglarna började låta igen i skogen, skogsödlan som solade sig bredvid mig på en sten, hur huden i händerna förändrades och mer och mer började likna jorden jag brukade.
Jag minns också lyckan efter att de första 100 plantorna åkt ner i jorden men ännu lite mer minns jag bedrövelsen jag kände när endast 10 överlevde första veckan. Jag lärde mig den hårda vägen att långliggande vallar är ett himmelrike för harkrankslarver och knäpparlarver som i brist på gräsrötter gärna äter det jag planterade. De känsligaste plantorna fick flytta upp där det fanns plats i trädgården bredvid blommor och buskar och i de gamla pallkragarna från förr och jag var glad att de första kunderna bara var fem till antalet.
Det var svårt att fylla kassarna i början den sommaren men väl förbi midsommar hade jag snart mer mat än vad som gick åt. Tack och lov ställde Hans-Olof, en lokal köttbonde upp och som nyss öppnat gårdsbutik och erbjöd mig att stå utanför hans välbesökta plats. Ensam är inte stark, tack Hans-Olof för att jag alltid känner mig välkommen hos dig.
Jag var så stolt över mina grönsaker. De var så vackra, så rejäla och så goda. Hur var det möjligt det var ju bara min jord, sol och mitt vatten. Alla ”genvägarna” jag tänkte ta behövdes inte dom? Hur funkar det egentligen? Nu var det jag som började lära mig om mykorizza och grejer, det där som bara ”nördarna” eller ”proffesorerna” på kursen hade snackat om. Nu var det jag som fann det samma men längs min stig, i klassrummet kändes det inte relevant men nu….asfränt ju! Har jag bara med mig svamparna, bakterier och annat mikroliv i jorden fixar de ju det som saknas utöver sol och vatten både till sig själva, växterna och till oss eller annat som äter dem. 7 miljarder i en tesked jord!
Fortsättning följer…
Post 5, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Dags för lite svärta, låt oss tala om pengarna! Fortfarande år ett som lantbrukare. Jag hade lagt ribban lågt vad gäller inkomster, men att jobba fler timmar om dagen, fler dagar i veckan och fysiskt hårdare än någonsin helt utan lön från november till maj gav en inblick i hur det faktiskt är att vara lantbrukare eller arbetslös för den delen.
Jag var ju inte arbetslös men heller inte avlönad, det är så mycket jobb i samhället och vardagen som är oavlönat varje dag men utan det arbetet blir det ju inget lönejobbat för någon. Ändå tas det för givet….
Det blev uppenbart att det jag gjort tidigare vad gäller lantbruk, att bo på en gård och försörjas ekonomiskt av något annat bara varit en hobby, en ganska dyr sådan. Till viss del ger det erfarenhet av praktiska moment men inget alls om livet som lantbrukare på riktigt.
Att ha tagit bort lönejobbet och göra lantbruket till min försörjning blev något helt nytt för mig. Jag var inte längre betrodd av några finansiella instanser, kunde inte nyttja några avdrag för grön teknik etc. P.g.a att jag bestämt mig för att göra något som för mig hade större betydelse. Tankar på orättvisan i vilka jobb som räknas och hur olika arbeten värderas blev tydligt och kristallklart.
Massor av tankar snurrade, de flesta gjorde mig arg, besviken och bitter men också motiverad. Det är något befriande i att plötsligt få nya perspektiv, att plötsligt stå i någon annans skor och se saker som tidigare varit som i dimma.
Jag började tro att jag kunde göra skillnad och vid sådana här tillfällen är det skönt att ha frustration som främsta drivkraft i livet.
I vardagen stressade och sprang jag i odlingen på skördedagarna i brist på erfarenhet och rutiner, jagade pengarna och blev vansinnig inombords på människor som trodde de förstod vad jag gick igenom men sa saker som ”det är en annan livsstil”. Jag nickade och log men skrek till svar inuti mitt huvud ”Det är väl för helvete ett arbete minst lika viktigt som ditt!”
Så kändes det då, vem hade rätt? Eller hade båda fel? Det skall jag försöka mig på att utveckla min andra vecka så här tre år senare men allt har sin tid. To be continued…
Post 6, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
När vintern äntligen kom 2020 och mitt första odlingssår var över var jag väldigt trött. Så många nya intryck, så mycket att lära sig och dessutom pandemi och allt vad det hade inneburit. Att ta en timanställning över vintern som det var tänkt kändes avlägset. Jag behövde vila, läsa, lära och förbättra inför en ny säsong. Det ekonomiska resultatet hade blivit över förväntan och jag hade sålt grönsaker för 80 000 från en gård som varit uträknad från livsmedelsproduktion i 50 år och överskridit målsättningen om 5000 kr per månad (kostnader undantagna) och det var jag väldigt stolt över.
Nu skulle jag bara öka lite och få till livet i detta också. Att jobba dygnets alla ljusa timmar och bara tänka odling och försäljning var inte hållbart. Under vintern jobbade jag med att göra odlingen lite större, 300 bäddmeter extra, och så började jag bygga en bod för att inte behöva göra allt under bar himmel ett år till och kanske kunna erbjuda gårdsförsäljning i butik. Hitintills skördade jag direkt ur landen till de kunder som kom till gården vilket tog för mycket tid för både dem och för mig.
Inför 2021 var jag extremt taggad, nu kunde jag börja odlandet med de mesta på plats redan från början och det skulle bli annorlunda. Jag hade fler fasta kunder (11 st) och mer etablerade försäljningskanaler det var helt fantastiskt att se att varenda meter av odlingen var sådd och utplanterad innan midsommar.
Jag är ganska bra på att jobba fysiskt, lite för många timmar fysiskt arbete kan jag hantera. Men i det här jobbet sker något efter midsommar då måste succesivt mer och mer av energin läggas på skörd, försäljning och leverans och tyvärr så smyger sig därmed jagandet av en inkomst sig på och i mitt fall tar det lätt över. Jag är inte girig men formad av att ha haft en stadig inkomst i 22 år, man kan vara hur stoisk som helst när man har den, annat nu…
Odlandet gick jättebra och jag sålde i stort sett allt jag fick fram men när hösten kom var jag otroligt sliten åter igen. Huvudet kändes som tuggummi, jag var ständigt yr och trött. Jag hade jobbat för mycket, det var uppenbart. Men kanske var det så här det skulle vara?
Post 7, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Över vintern till min 3:dje säsong gjorde jag klart boden invändigt och började jobba helt ideellt med att ordna en kurs i hyggesfritt skogsbruk som skulle kunna erbjudas likasinnade i trakten samtidigt som jag också lärde mig grunderna. Tre kostnadsfria heldagar med Martin Jentzen som kursledare för 16 skogsägare som gemensamt förfogar över 1000 ha blev det av det. Kul!
Det var också den vintern då jag började intressera mig för regenerativt lantbruk mer fokuserat och började försöka sätta mig in i begreppet Holistic management.
Jag blev också prisad som årets företagare i bygden. Prispengarna användes till att plantera 35 äppelträd bredvid odlingen som jag vanan trogen expanderade igen till 1000 bäddmeter.
Vi kom igång med biodlingen, byggde en hönsmobil och den sommaren tog jag också emot min första praktikant i odlingen, Åsa. Jättekul att få jobba ihop med en superdriven person som gick samma utbildning som jag hade gjort och dessutom gjort ett liknande lappkast i livet. Ni hittar henne på @earthbound_living förresten. Vi tidigare-lade hennes APL lite så att hon fick vara med vid utplantering och sådder två säsonger och det var väldigt trevligt att ha en kollega en till två dagar i veckan under en period fram tills att den där försäljningshetsen drog igång igen.
Jag slog rekord i produktion och leverans igen men var också trött på liknande sätt även denna höst och det faktumet var förbannat deprimerande. Min omställning funkade ju liksom inte om jag inte höll ihop som människa. Jag valde att ta hjälp via närhälsan och en kanonbra terapeut hjälpte mig dra ut mitt prestationstänk i ljuset och jag kunde börja brottas med mig själv mer konstruktivt, han knuffade också in mig på medicinsk yoga för att komma på fötter. Jäkligt skönt att inte vara ensam med tankarna en vinter till.
Det sägs att det kvittar hur många gånger man faller det som är av betydelse är att man reser sig igen. Hitintills hade jag rest mig men liksom stuckit upp huvudet mer eller mindre i samma hink och dämed fallit på samma grepp. Tydligen tillräckligt många gånger för att en ny dörr som ställts på glänt kunde sparkas upp i nionde ronden.
Post 8, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Det finns mycket att tänka på kring sin situation under en omställning och det är som sagt en process som man går igenom. Jag tror att den behöver upplevas av var och en för att få effekt och när omställningen är stor behöver den få vara ganska hårdhänt och brutal. Är den inte det putsar man kanske bara i kanterna?
Sedan är ju alla olika, har olika förutsättningar och man får aldrig tappa kontakten med verkligheten. Man behöver ta ansvar för sitt beteende gentemot sina medmänniskor, betala sina räkningar med mera. Det skapar konfliktytor javisst men jag tror att det är i dessa ytor man har möjlighet at utvecklas likt kontinentalplattor som skapar mer mark att stå på och utvecklas ifrån. Men det är ett litet helvete, att vara där det händer, med jordbävningar och lavafloder men det blir bättre sen.
För mig var det regenerativa jordbruket nästa port att stiga igenom. Jag hade lockats av att inte förstå den där meningen. ”Att vitalisera ekosystem genom att tillfredställa mänskliga behov”. Jag tog tag i första halvan först, här skall vitaliseras! Jahup, hur gör man då? Jag ställde frågor om olika metoder i ”nordiskt nätverk för regenerativt lantbruk” fick oftast svar som: ”Det beror på” eller ”Vad säger din kontext”
– Men va faan! Jag visste inte hur jag skulle vara för att vitalisera några ekosystem. Det bästa jag hade gjort för ekosystemen var att sluta jobba i stan, slutat pendla, slutat konsumera allt jag inte behövde med det. Men för mina ekosystem vem var jag då? No clue, jag står uppenbarligen bredvid som någon sorts mästare p.g.a av att jag anser mig vara högst i näringskedjan eller något och odlar grönsaker som om det per definition är bäst för ekosystemen.
Jag köpte inte min roll kan man säga, här fanns jobb att göra.
Att bli en nyttig art bland andra arter och genom det skapa min försörjning var mitt nya mål bredvid att dra in tillräckligt på gården för att betala mina räkningar. Det var då jag började inse människans dubbla habitat, det ekonomiska och det biologiska. De är inte ömsesidigt beroende av varandra men en av de behöver den andra. Gissa vilken? Intressanta och utvecklande tankar längs med min stig. Detta är inget jag läser om detta är som jag tänker.
Post 9, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Tröskeln in i förståelsen av regenerativt jordbruk och holistic management var svår för mig. Jag famlade lite med vinterutfodring av djuren till att börja med redan vintern 20/21 enbart som en metod. Jag jobbade vidare med den vintern 21/22 och började sedan även dela upp mina hagar sommartid från 5 till 15 st under 2022 medans jag fortsatte mig sätta mig in i filosofin.
Regenerativt jordbruk är som det låter ett brukande av jorden så att jorden och platsen som producerar mat eller virke stärks utav själva brukandet. Holistic management är i grund och botten förståelsen för att allt hänger ihop, det finns alltså ingen tydlig gräns mellan det hävdade och det vilda landskapet, allt hänger samman i en stor väv av liv där även vi människor ingår.
En liten lustig grej var att jag motiverades jättemycket av försöka förstå något som grundades i ett missförstånd. Det som finns att lyssna och läsa om holistic management är på engelska. I boken “Holistic Management – A common sence revolution to restore our environment” utgår man ifrån att definiera vad dina behov är och ditt sammanhang för att vidare gå in i de ekologiska systemenen som ligger bakom. Här nämns vikten av ”community dynamics”. Jag översatte detta som dynamiken i samhället och kopplade det till oss människor emellan och inte vad som i huvudsak avsågs, artmångfald i naturen. Tappade en del tid där kan jag säga.
Under 2023 blev det 40 fållor till djuren och jag har börjat förstå hur jag kan regenerera mina gräsmarker. Att utgå ifrån markerna runt om grönsaksodlingen har varit naturligt för mig som har en gård då mängden fotosyntes där vida överskrider den i grönsaksodlingen och eftersom fotosyntesen är det som är energin in till stärkta ekosystem är det där jag jobbar mest fokuserat idag även om den ekonomiska försörjningen kommer från en liten bit av arealen där jag har mina grönsaker.
Det känns skönt att ha två mål där grunden är att göra rätt mot ekosystemen, som därmed bygger resiliens inför framtiden och ger ett självförtroende i det oavsett hur det går med de ekonomiska målen. Jag vet att jag är stärkt inför nästa år även om gårdens intäkter inte steg 2023 detta besvärliga odlingsår.
Post 10, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Vad innebär det att vitalisera sina ekosystem? För mig innebar det att förstå att man som jordbrukare har en enda tillgång och det är de SYSTEMEN som levererar det jag skapar min försörjning på. För mig hade det redan ett visst fokus åtminstone i odlingen, på jorden där och på jordhälsa. Växter som behövde vara skyddade och stärkta av biologisk mångfald ovan och under jord och som därmed kunde leverera ett högt innehåll av näring, vitaminer och mineraler som processas fram i jordens ekosystem och som vidare ger växten och den som äter den näring och bra motståndskraft mot diverse angrepp.
En dag när hela familjen var ute i skogen och åt lunch visade jag en lav formad som små trumpeter. Jag kunde sedan inte förklara skillnaden mellan lav och mossa men tog reda på det. Det var en liten pusselbit som gömde sig i det lilla som vidare ledde till ny förståelsen som gör skillnad för mig.
De där processerna eller systemen som jag vill vitalisera hade sin början för miljarder år sedan när alger som gav energi till livets uppkomst i haven via fotosyntesen, i strandkanten slog ihop sig med svampar, och bildade just LAVAR (ihop med bakterier). Dessa började så smått erövra kontinenterna genom att repetera sin livscykel över land, bryta loss mineraler och näringsämnen nu för första gången med rötter OCH fotosyntes i samma. Det är som Optimus Prime fast i verkligheten, de där lavarna. 😊 De började skapa det som vi jordbrukare är så beroende utav helt i enlighet med de processer som jag fokuserat på i min odling så att…..
Den där processen, den pågår fortfarande, vi brukar inte något historiskt, vi brukar något som fortfarande skapas. Stärkt av biologisk mångfald i ett oändligt antal varianter kan den klara sig och regenerera sig i stort sett över allt. Den processen är min tillgång, inte djuren, inte grönsakerna och inte heller virket från skogen. Att ta hand om den processen gör mig till den typ av jordbrukare som gör dyra och skadliga insatsvaror överflödiga och skapar mark som kan försörja generationer. Capiche, fattaru? 😊
Post 11, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Jag vet inte, men för en del låter kanske snacket om fotosyntesen som drivkraft för typ allting som flum flum? Nästan som om det är något som hotar det sekulariserade samhället av idag, där vi tror på ekonomin i första hand och religiös tro är något man får pyssla med på fritiden. Jag tror vi kan stå nära en förnuftets tipping point ändå, i positiv riktning, men jag kan ha fel kommentera gärna.
För mer än 10 år sedan började vi prata om solceller här hemma, det var dyrt och osäkert om det skulle gå ihop sig. Var det kanske bara en hype ändå? Nu har vi haft solceller i 5 år, i drygt två år har vi haft elbil och batterilagring samtidigt som priset på energi har rusat. Det är ganska vanligt med solceller idag och inte mycket till snackis, synen har förändrats.
Med solens hjälp kan vi skapa egen el och delvis den energi som krävs för att driva vårat hem och till och med bilen. Det är ju ganska fantastiskt framförallt det där med att skapa eget bränsle till bilen tycker jag, tänk om någon påstått det för 30 år sedan. Låt oss tänka vad som händer, vi fångar solen som ger oss energi i form av elektricitet. ”Energi” är nyckelordet.
Växterna fångar också solen, likt en solpanel, som i sin tur ger energi ner till marken men inte som elektricitet utan som näring ner till livet i marken som då kan bytas mot näringsämnen och mineraler som växten behöver för att växa och hålla sig frisk. Samma energi som senare blir sedan mat till oss, oavsett vad vi väljer att äta. (Det händer mycket mer fantastisk men jag har bara 2200 tecken och kan ändå inte allt.)
Fossila bränslen är rester av historiska växter och djur energisatta av solen. Till och med järnet i berggrunden är ett resultat av fotosyntesen då järn upplöst i världshaven bands som ett resultat av fotosyntesen hos blågröna alger i världshaven för miljarder år sedan. Det finns ingenting vi gör idag som inte drivs av fotosyntesen och när man förstår det blir det naturligt att se marken som ett hav av solceller, se kraften och förstå att även det sekulariserade samhällets ekonomi drivs av fotosyntesen.
Post 12, Anders Wilkes, @lillegardfarfarm
Att leva av småskaligt lantbruk, går det? Det var det jag skulle testa eller snarare gett mig den på att bevisa hösten 2019 när jag hade sagt upp mig och valt att satsa på att bli grönsaksbonde långt ute på landsbygden där det var länge sedan någon varit försörjd av ett småbruk. Lockad av ett mer meningsfullt liv och hoppet av att något av det som tidigare försörjt generationer fanns kvar.
Det är en annan tid nu, visst är det så, men människorna och landskapet är trotts allt ännu sig likt, så omöjligt kan det ändå inte vara. Går det inte skall jag ta reda på varför åtminstone och sedan försöka lite till. När det bara finns dåliga alternativ att välja på avstår jag tills jag kommit på ett nytt.
Jag är uppvuxen i ett fullfjädrat välfärdssystem där det är ett mål i sig att klara sig själv. Behöver man hjälp finns det tjänster att köpa med pengar man får från sitt arbete. Detta är ett enormt hinder eller rättare sagt, det synsättet utraderar väldigt många nya möjligheter.
Man brukar prata om inflation och att saker blir dyrare men jämför man med kostnader ett par generationer bakåt ser man tydligt också att MÅNGA helt NYA kostnader har uppstått som inte ens existerade tidigare. De flesta kopplade till att klara sig själv och ha ett självständigt liv genom att pengar skall lösa alla problem.
Att driva ett lantbruk med odling och djur visar dock tydligt att inte enbart pengar är en bristvara. Tid är en annan och fem dagars arbetsvecka blir lätt till sju och arbetsdagarna betydligt längre än åtta timmar. Men liv och arbete glider mer och mer ihop och efter något år eller två inser man att en livsstil infunnit sig och man är plötsligt på en ny arena med nya möjligheter.
Jag uppskattar verkligen turen jag hade som köpte gården i ett läge med låga priser som idag ger lite mer svängrum att skapa ett nytt och mer hållbart liv. Men jag är också ledsen över alla de som inte har den möjligheten idag. Rätten till mark håller sakta men säkert, en generation i taget, på att glida människor ur händerna i tron om att det existerar en ekonomisk rättvisa. Forts imorgon…