Allt jag skrivit hittills bygger på nya kunskaper som svar och ledtrådar på frågor jag ställt mig och saker jag upplevt och observerat i mitt ”nya” liv, det som lantbrukare. Sista ekosystemprocessen i denna blogg-serien är artsamspelet och det är kanske den jag tycker är mest givande för att den väver in mig som människa. Det är viktigt att känna tillhörighet till något tror jag. Det är ju därför vi idrottar, följer ett lag, går i skolan, arbetar, skaffar familj o.s.v. Jag tror att utan behovet av att känna tillhörighet hade människan inte överlevt och inget av det vi idag tycker är viktigt fungerat.
Att ta sig in i artsamspelet i naturen är dock att se in i ett ”samhälle” som fungerar efter helt andra regler och målsättningar än de som vi är vana i vår ”moderna verklighet” där det mesta räknas om i ekonomiska värden och intressen. Den insikten fick mig till en början att delvis tappa fotfästet och jag började ifrågasätta hur jag passade in den andra världen, jag kände skuld och motsatsen till samhörighet med en stark känsla bluff syndrom i min omställning till ett mer hållbart liv. Jag förstod inte hur jag kunde bidra till de naturliga processerna utan såg mig mest som en parasit. Märk att detta hände efter jag valt att sadla om till lantbrukare det var en tuff tid.
När jag nu efter flertalet toppar och dalar ser på den ”moderna verkligheten” så förstår jag att även den i grund och botten närs helt och hållet av naturen. Det spelar liksom ingen roll om vad du jobbar med så är inget möjligt utan fungerande ekosystem. Det är inte ens abstrakt, det är bara att vi tar det för givet. Vi äter, dricker, sover, andas och lever i ett ekosystem. Våra kroppar är hem till tusentals mikro-organismer vars existens är livsnödvändiga för oss. Så även i en verklighet av betong och asfalt är vi en del av ett fungerande ekosystem och där ingen plats ges åt naturen är vi själva ett hem för den. Jag tror att det är enda anledningen till att vi kan trivas i en modern stad, att vår kropp i sig är en fristad för en bit natur tillräckligt stor för var och en att överleva och verka i den alternativa, av människan skapade verklighet.
Vi försörjs dock fortfarande av omgivningen och de naturliga ekosystemen, de flesta av oss befinner oss bara längre ifrån den rent geografiskt och själsligt. Även de flesta verksamheter hålls igång genom regelbundna uttag från dem i form av råvaror och energi.
Med det sagt så skall vi ge oss in artsamspelet i landskapet som jag som lantbrukare skall försöka bidra till på ett så stärkande sätt som möjligt så att det kan nå sitt mest vitala tillstånd utan att förbrukas längs vägen. Till att börja med glöm allt vad metoder heter, att göra saker på schema tillhör den andra verkligheten här är det följsamhet och observation som ligger till grund för dina beslut samt kunskaperna kring ekosystemprocesserna. Ett landskap kan inte lämna ifrån sig mer mat än ekosystemprocesserna kan försörja, tar man mer gnager man på tillgångar som tar århundraden att återskapa.
På kursen i ekologiska observationer (EOV) lär vi oss observera detta. Vi bedömer i vilken riktning vi är på väg på ett strukturerat och tillräckligt enkelt sätt för att det skall bli av. Vi observerar önskade och oönskade nyckelarter bland gräs och örter och populationen av krälande, krypande, hoppande, flygande djur som indikatorer på fungerande ekosystem. Bedömer förna och nedbrytande processer på såväl gödsel som växtdelar. Det är slående skillnader man ser från en plats till en annan på den egna gården när man kalibrerat fokuset på sinnena som används. Man blir sitt eget Eurofins (Finns många andra ackrediterade bolag som analyserar allt från vatten, jord, mikrorganismer, foder med mera mot betalning) men litar till sin förmåga till observation istället för dyr utrustning vilket känns otroligt stärkande på resan att själv bli en nyttig art bland andra arter samtidigt som man stärker det som försörjer en och sina tillgångar.
Är det viktigt? -Ja Är det viktigt nog? -JA Ett exempel de flesta jordbruk ser positivt på är gödsel. Är det viktigt att arbeta för att gödslet kommer till nytta på ett effektivt sätt? Svarar man JA på den frågan skall man försöka skapa sig en relation till det jag skriver om i denna bloggserien. Artsamspelet i jorden, med vattnet och solen är som ni förstår av de tidigare inläggen avgörande. Visste ni förresten att den sammanlagda vikten av alla levande organismer i jorden väger mer än djuren som betar ovan på dem i ett fungerande ekosystem, oavsett storlek eller antalet djur.
Jag väljer nog att stanna där i fokuset på människan och resan till insikt där man på vägen löper risk att bli klokare än sin nuvarande organisation och lär sig att uppskatta det som i själva verket försörjer en och magin och tillhörigheten som finns där bara genom att ta av sig strumporna och ställa sig i gräset.
Lägger med en länk till en berättelse om blåvingens artsamspel för att visa på hur komplext detta är och hur viktigt det är för oss att försöka så gott det går att följa de större processerna och agera när det går åt fel håll. Ibland hänger det på en myra. Spola till 54 minuter in för berättelsen.
https://sverigesradio.se/avsnitt/engelsk-blavinge-fick-hjalp-fran-oland-och-om-nya-insekter-i-norrbotten
